I förra veckan kom äntligen överenskommelsen om en Loss of Licence i hamn. Ni som varit med ett tag vet att frågan varit en långkörare och följt med sedan avtalsrörelsen 2017. Vad det handlat om är upprättandet av en partsgemensam stiftelse som ska ge omställningsstöd vid förlorad säkerhetsklassificering. Om du som lokförare exempelvis på grund av sjukdom inte längre kan utföra arbete som innefattar säkerhetstjänst ska pengar från stiftelsen kunna användas för att hjälpa dig in på en ny yrkesbana.
Nu är det beslutat att stiftelsen formellt ska bildas av Seko och Almega Tågföretagen, tillsammans med SRAT (Akademiker i samhällsbärande professioner) och Sveriges Ingenjörer. Efter en individuell prövning ska upp till motsvarande tolv månadslöner kunna betalas ut till en individ med behov av omställningsstöd. För att kunna ta del av ersättningen måste du vara medlem i Seko, SRAT eller Sveriges Ingenjörer. ST står alltså utanför och kan heller inte kliva in i stiftelsen för Loss of Licence senare.
Varför står ST utanför Loss of licence-stiftelsen?
Helt ärligt förstår vi inte STs beslut. ST har menat att de i första hand istället för en stiftelse vill se en kollektivavtalslösning för individer som inte längre kan utföra arbete som innefattar säkerhetstjänst. De anser att arbetsgivaren är den som ska ge ekonomiskt omställningsstöd till den som inte längre kan utföra sin tidigare säkerhetstjänst.
Är denna lösning rimlig? Kort svar: nej. Möjligheterna att få till skrivningar om Loss of license i kollektivavtalet testades under avtalsförhandlingarna 2017 men lyckades inte komma till någon lösning. Det är helt enkelt för dyrt. Risken ökar dessutom för att tvister uppstår då en individ med behov vill ha ut pengar om Loss of Licence ska regleras i ett kollektivavtal. Medlemmen får inte det stöd den behöver samtidigt som kostnaden ökar. Detta riskerar inte att hända då pengarna istället betalas ut ur en stiftelse.
Innebär överenskommelsen om Loss of licence en pausad löneutveckling?
Nej, inte för Sekos medlemmar. Våra medlemmar kommer få löneutveckling precis som vanligt framöver. De allra flesta av STs medlemmar skulle inte heller få någon pausad löneutveckling. Ett krav som Seko ställde för deltagande i stiftelsen var att löneskillnaderna i tarifferna mellan de olika förbunden skulle jämnas ut. Löneskillnaderna finns kvar på drygt sex företag i branschen.
På MTR Pendeltåget löste vi den löneskillnad mellan Sekos och STs medlemmar som uppkom 2014. Löneskillnaden uppstod då Seko centralt fick igenom att kollegor i branschen som blir anställda per timme ska avlönas efter den genomsnittliga lönen i yrket och inte ingångslönen. Detta gjorde det dyrare för arbetsgivarna att anställa på timmar vilket främjat fler säkra anställningar i branschen. På MTR Pendeltågen jämnades löneskillnaden ut då Seko Lok kom överens om 8/6- och 7/7-anställningar 2017 då personalbristen på pendeln var som värst.
Det är viktigt att påpeka att Seko aldrig krävt att STs medlemmar ska få sänkt lön. Det vi ville var att alla lönetariffer skulle vara lika från och med nästa lönerevision. ST vägrade och valde därmed att försvara sina löneskillnader över trygghet för sina medlemmar. Valet får stå för dem.