Seko tar strid mot regelvidrig hantering av CDT-resultat

Seko Lok Pendeln har begärt tvisteförhandling med anledning av att vi anser att en av våra medlemmar råkat ut för en felaktig hantering efter ett CDT-värde som uppvisade ett för högt värde. Medlemmen, vars fall vi beskrivit tidigare i Lokförarbladet, fick ett förhöjt värde på CDT-testet som togs i samband med den periodiska hälsokontrollen tidigare i år. Med anledning av detta hänvisades medlemmen av MTR att genomgå ett tremånadersprogram hos Ljung och Sjöberg. Efter detta program så var medlemmens värden återigen nere under gränsvärdet på 2,0 som är uppsatt av Transportstyrelsen. Behandlande läkare på Ljung och Sjöberg kom fram till att personen inte led av ett missbruk eller kunde beslås med ett alkoholberoende. Läkarens bedömning var istället att det under en tid förelegat ett så kallat riskbruk men att lokföraren efter insatsen nu var redo att gå vidare till nästa steg och att hinder inte förelåg för vederbörande att återgå i tjänst.

Vår företagshälsovård vars läkare är den som har att besluta om en sådan återgång satte sig dock till motvärn och menade att det initialt höga testresultatet vid det första tillfället omöjliggjorde en återgång till lokförartjänst – om återgången inte kombinerades med ett intag av läkemedlet Antabus. Avonova menade (och menar) att ett CDT-värde överstigande 3,0 alltid måste följas av denna kontrollåtgärd för att de ska kunna låta person i trafiksäkerhetstjänst återgå i tjänst. Det finns heller enligt företagshälsovården INGET alternativ till denna åtgärd. Vidare så har FHV enligt de själva anmälningsskyldighet till ansvarig myndighet (Transportstyrelsen) vid dessa avvikelser. Något som de dock är beredda att frångå i det fall att den misstänkta missbrukaren åtar sig att äta Antabus. Ställer dock denna person inte upp på förfarandet så slår skyldigheten att anmäla till och resultatet kommer då att bli att säkerhetsklassningen återkallas och att det även högst troligtvis får påverkan på andra behörigheter som myndigheten administrerar. Indraget körkort för bil, mc, buss eller vad det nu må vara.

I just detta fall så vägrade Sekos medlem att acceptera kravet på tabletter. Medlemmen kände sig kränkt av bedömningen från Avonovas läkare och ville inte ställa upp på förfarandet.

Var står då facket i detta? Bakom vår medlem. Det är självklart medlemmens eget beslut att inte äta medicin, det beslutet kan vi inte ta, inte heller kan vi garantera utgången av denna fråga. Men vi kan se det i vårt tycke orimliga i att en företagshälsovård försöker tvinga/skrämma en anställd till underkastelse genom att hota med indragen säkerhetsklassning om personen inte gör som de säger. Avonova har inte stöd för sitt agerande. Ett intag av läkemedel mot en persons vilja ställer vi inte upp på.

Är Seko då inte intresserade av att vi har nyktra lokförare ute och kör? Självklart är vi det. Nu är situationen så just i det här fallet att ingen läkare, varken den behandlande på Ljung och Sjöberg eller företagsläkaren på Avonova hävdar att vår medlem lider av ett missbruk. Det finns ingen diagnos ställd – endast ett konstaterande att det under en period funnits ett riskbruk. Vår medlem har skött sitt jobb utan kontroverser, onormal frånvaro eller annan anmärkning. Istället intygar närmsta chefen och kollegorna att personen fungerat helt normalt.

Seko har pratat med ansvarig läkare på Transportstyrelsen som i och för sig ansåg det legitimt att erbjuda en person behandling med läkemedel i ett sådant här fall men att det sedan måste vara personens eget val om detta erbjudande ska tas emot eller inte. Att kräva 100% nykterhet av en person låter sig inte göras annat än om personen har en bekräftad diagnos vilket inte är fallet här. Att behörigheten att få framföra andra fordon skulle dras tillbaka enkom för att ett CDT-värde ligger för högt stämmer heller inte enligt myndigheten. Avonova har heller inte gjort slag i sitt hot att skicka in ärendet för granskning. Förmodligen för att inget finns att skicka in – journalen är rätt så tom eftersom Avonova haft mycket lite att göra med vår medlem. Det är istället Ljung och Sjöberg som behandlat och utvärderad lokföraren. Att Antabus skulle vara enda vägen framåt i ett fall som detta kunde heller inte läkaren på Transportstyrelsen se – det förfarande som vi använt oss av tidigare med ökade tester, antingen slumpmässiga eller regelbundna var tillämpligt även i detta fall fick vi veta. Om vi bara kunde komma överens med arbetsgivaren/FHV så skulle inte myndigheten ha något att erinra.

Efter en erinran som delades ut av arbetsgivaren pga vägran att följa FHV uppmaning så tog sedan MTR beslutet att omplacera vår medlem till stationsvärd. En tjänst som saknar säkerhetsklassning. Beslut togs även att sänka dennes lön till motsvarande befattningslön för stationsvärd efter 6 månader. Med anledning av detta så väckte klubben tvist med följande yrkanden:

  1. Arbetsgivaren har skiljt XX från sin anställning på ett olovligt sätt, uppsägningen ogiltigförklaras härmed och Seko yrkar på skadestånd för brottet till medlem samt att XX skall återinrättas som lokförare.
  1. Arbetsgivaren har vidtagit en olovlig disciplinåtgärd genom att omplacera vår medlem XX och därmed skiljt XX från sin anställning. Arbetsgivarens beslut är en bestraffning av vår medlem för att denne ej underkastat sig arbetsgivarens beslut om tolv månaders Antabuskontroll. Seko yrkar på skadestånd för brottet till organisation och medlem för brott mot lag och avtal.
  1. Arbetsgivarens beslut att sänka XX lön står i strid mot kollektivavtalet. För detta brott yrkar Seko skadestånd till organisation och medlem samt att vår medlem skall kvarstå vid nuvarande lön.

Imorse så hade vi med anledning av ovanstående en lokal förhandling i ärendet. Förhandlingen slutade i oenighet. Arbetsgivaren menar att de inte kan återinsätta lokföraren i tjänst på grund av att dennes säkerhetsklassning löpt ut och inte förnyats. De vänder sig även mot att använda sig av en ”second opinion” från en annan trafikmedicinsk läkare eftersom det skulle se konstigt ut om de rundade sin egen företagshälsovård.

Det är alls inte fråga om en diciplinåtgärd eftersom lokföraren själv genom sitt förfarande att vägra att följa FHV erbjudande gjort sig själv oanställningsbar som lokförare.

Något löneskydd finns inte i detta fall eftersom omplaceringen inte är medicinskt grundad utan ett resultat av lokförarens eget beslut att inte äta Antabus. MTR menar istället att man varit extra snälla genom att erbjuda 6 månaders lokförarlön efter omplaceringen – något som man egentligen inte behöver göra.

Eftersom arbetsgivaren inte anser sig gjort något fel så faller därmed också alla krav på skadestånd.

Seko går därför vidare och begär central förhandling av samma anledning och med samma yrkanden. Mer information kommer.

Kommentarer är stängda